Ödmjukhetens väg

Ödmjukhet är långt ifrån vår tids individualistiska och egocentriska ideal.

Förra hösten skedde det som de allra flesta av oss hoppades inte skulle vara möjligt. Donald Trump vann presidentvalet i USA och han gjorde det med en vägvinnande mix av arrogans, egoism, hån och lögner. Vi förfäras med rätta över hans sätt att vara. Det är som en karikatyr av det allra sämsta vi kan tänka oss. Ändå fascinerar han oss. Och det är just det som är så farligt. Väldigt snabbt håller hans sätt på att utvecklas till det nya normala bland politiker och makthavare utöver vår värld.

Men det finns en fara till. Det vi ser framför våra ögon och som både väcker anstöt och kittlar vår nyfikenhet är också en karikatyr av sådant som faktiskt även återfinns i våra egna liv av själviskhet, egoism och stolthet. Och Trump gör att vi inte märker det. Han är så extrem. Men mitt i allt detta kommer Guds Ord och talar till oss om en annan väg. Om ödmjukhetens väg.

Den tredje delen i det Gud längtar efter att våra liv ska innehålla enligt Mika 6:8 handlar om ödmjukhet – att vandra i ödmjukhet i gemenskap med Gud. I både det gamla och det nya testamentet ses ödmjukhet som en del i sann och äkta gudsfruktan och ett rätt förhållande till Gud. Orden i 1 Petrusbrevet är ett exempel på det.

Klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. (1 Petr 5:5-6)

Vad betyder det att vara ödmjuk?

Det hebreiska ord som i Mika 6:8 är översatt med ordet ”ödmjukt” bär med sig betydelser som låg, nedböjd, fattig och tom. Den som är ödmjuk har på något sätt insett inte bara sin egen begränsning utan att inför Guds storhet och fullkomliga kärlek har jag inte mycket att komma med att tillägga. I Mika 6:6 frågar människor: ”Med vad skall jag komma inför Herren?” Sanningen är att Gud behöver inget! Istället säger han: ”Kom tom, kom fattig! Så ska jag fylla dig med mig själv, med min Ande och mitt överflöd.”

Nya testamentet lyfter fram Jesus som vår förebild i att vandra ödmjukhetens väg. I Matteusevangeliet säger Jesus såhär:

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda lätt. (Matt 11:28-30)

Vilken tung börda det är att bära! Själviskhet, högmod, egocentrism. Att lära sig att gå ödmjukhetens väg är den lätta börda som Jesus talar om som sitt ok. ”Lär av mig,” säger han. Jesus beskriver sig som mild och ödmjuk i hjärtat. Om du och jag vill veta vad det innebär att vandra ödmjukt med vår Gud så är Jesus förebilden. Och visst stämmer Jesu liv väl in i detta med fattig och tömd på allt sitt eget. Han föddes i ett stall och levde under enkla förhållanden. Han var hemlös och kringvandrande. Han levde beroende av Guds Ande, Guds ledning, Guds närvaro och av Guds och människors försyn och hjälp.

Men det finns en fara när vi beskriver Jesus som ödmjuk. Det är att så många tror att ödmjuk och mesig är synonymer. Jesus var inte mesig. Jesus var Gud. Men han ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.” (Fil 2:7) Han tömde sig på hela himmelens härlighet för att bli lika oss och dela våra liv. När Jesus kommer till oss, kommer han i ödmjukhet. Jesus säger att vi ska lära av honom för han är mild och ödmjuk i hjärtat.

Ödmjukhet och tro hör samman.

Jesus lever i en relation med Gud där han hela tiden gör det han ser sin Fader göra och säger det han hör sin Fader säga. Det finns en fullständig överlåtelse till Gud i Jesu liv. Det är Fadern som är hans fokus. Det är han som är källan och det är hans syften som är målet i Jesu liv. Denna överlåtelse, denna inställning av att ta emot allt från Fadern är precis det som tro handlar om. Att tro är ett verb. Det är något vi gör. Det innebär att överge förtröstan på vår egen förmåga och önskan om att ha allt under kontroll, för att istället helt lita på Gud, på hans Ord och löften och på han förmår att göra det han har sagt. Och att sedan kasta sig ut i det vi inte känner till i tilliten till Gud att han har allt under kontroll.

Det är ju där kampen ofta står. Att släppa taget. Att verkligen lita på Gud. Att vandra vägen fram och lita på att han leder. Det är där de där tyngsta bördorna finns i våra liv. Ofta vill vi hellre bära dem själva än att överlämna dem i Jesu händer. Men Jesu inbjudan till oss att komma till honom och ta emot hans ok och få vila för vår själ är en inbjudan till en djupare och mer hel överlåtelse till honom. Det är en inbjudan att tro och lita och förtrösta på honom, på hans försyn och förmåga.

Kanske är det så att du bär på tunga bördor i ditt liv just nu. Kanske finns det saker som du behöver hjälp att släppa taget om. Jag vill inbjuda dig att just nu ta en stund i bön och överlämna detta till Jesus.

Överlåtelsebön

Jesus, denna stund överlämnar jag mig själv, mitt liv och alla de bördor som tynger mig just nu i dina händer. Jag nämner dem här en och en inför dig. ___________ Tack att jag är fri! Jag vill leva och tjäna dig och lära av dig som är mild och ödmjuk i hjärtat. Amen.

I nästa text fortsätter vi att fundera över hur detta att vandra ödmjukt med vår Gud formar våra liv.

 

Tro, hopp och kärlek

Församlingen Brofästets ledord för 2017 är:img_0345-1

TRO på Guds ord och löften

En attityd och ett fokus fullt av HOPP

KÄRLEK uttryckt genom våra handlingar

”Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far.” (1 Thess 1:2-3)

Orden från inledningen av Paulus brev till församlingen i Thessaloniki uttrycker aktivitet och riktning. Tron, hoppet och kärleken ger både innehåll, kraft och riktning åt det kristna livet. Allt frö ofta har dessa ord istället blivit abstrakta ting som vi betraktar från håll eller distanserat diskuterar innebörden av. Vi behöver hjälpas åt att återta de här tre begreppen så att de får forma våra liv, vår gemenskap och det evangelium – det vittnesbörd – vi förmedlar till våra medmänniskor.

1. TRO på Guds ord och löften

Vad är det att tro? Är det att hålla en rad trossatser för sanna? Är det detsamma som att läsa med i trosbekännelsen? Det kan vara en bra början. Men att bara hålla saker för sanna förvandlar inte en människas liv. Tro börjar i ett möte med Jesus. Det är där som det jag kan ana och fatta blir till den livsförvandlande kraft som ger mitt liv innehåll och ny riktning.

Det här hänger ihop med Guds ord och löften. Tro tar nämligen det som Gud har sagt och för det in i mitt personliga liv så att det blir ett personligt ord, ett personligt löfte. Guds ord får på så sätt ett ärende rakt in i en människas liv och vardag.

Dietrich Bonhoeffer talar om Guds ord på fyra olika sätt:

  • Guds skaparord. Det ord som skapade universum. Ett ord fyllt av kreativitet och kraft.
  • Guds skrivna ord. De ord och löften som kommer till oss genom Bibeln blad.
  • Guds inkarnerade ord. Jesus som Ordet som blir människa och bor bland oss (Joh 1:14)
  • Guds förkunnade ord. Predikan är alltså inte bara mänskliga ord utan blir genom den helige Andes kraft och vakande till Guds ords tilltal in i en människas liv. Vi kan läsa om det vidare i 1 Thessalonikerbrevet.

”Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror.” (1 Thess 2:13)

Guds ord är verksamt i den människa som tar emot det i tro! När hon litar på det och hänger upp sitt liv på det.

I boken Driven av kärlek berättar Bruce Olson om hur han skulle förklara vad tro är för motilonindianerna. De byggde hyddor av höga trädstammar på minst 10 meter som de band samman i toppen. Inne i dessa höga hyddor knöt de fast sina sovmattor för natten. Inte nere vid marken utan så högt upp som möjligt. Det krävdes ett visst mått av tillit när man kravlade sig ut på sin sovmatta 8-10 meter upp i luften. Utifrån den bilden förklarade Bruce Olson att tro innebär att knyta fast sitt liv vid Jesus. Det handlar om tillit, överlåtelse, vila och glädje.

Allt detta tillsammans innebär att vi kan göra saker i tro på Gud: vi litar på honom och hans ord och löften, vi lyssnar och lyder, vi tar emot och sätts i rörelse.

2. En attityd och ett fokus fullt av HOPP

Många människor går in i detta nya år med rädsla och pessimism. Det är oro i världen. Det finns många stora hot och utmaningar: klimatet, krig och terrorism, ekonomi etc. För åtta år sedan vann Barak Obama presidentvalet i USA med ett budskap om hopp. För vi människor behöver hopp för att orka med både nuet och framtiden.

Hopp skapar kraft och framtidstro och sätter oss i rörelse mot en bättre framtid: i våra liv, i frösamlingens liv, för vår värld! Hoppet ger oss mod att trots allt ge oss hän och gå framåt. Hur kommer det sig?

Hoppet är förankrat i Guds framtid och i att vi vet hur allt kommer att gå. Vi vet vem som till slut kommer att stå som segrare. Vi är hoppets människor därför att vi är påskens människor. Vi tror på Jesus Kristus som visserligen dog, men som är den uppståndne! Och samma ande som väckte Jesus från de döda är verksam i ditt och mitt liv idag!

Vi möter inte framtiden ensamma eller prisgivna till mörkrets makter. För Guds folk är alltid framtiden ljus och lång! Det gör att vi kan möta livet, utmaningar, den nya dagen och det nya året inte bara med optimism – det blir ganska snart genomskådat om det inte är fröankrat i en större verklighet – utan med en attityd och ett fokus i livet som är fullt av det hopp som Jesus ger.

Vänner, världen omkring oss ropar efter hopp idag. Hoppet har sin grund i Gud, i vem han är, vad han har gjort och vad han har lovat att göra. Det hoppet sviker oss aldrig!

3. KÄRLEK uttryckt genom våra handlingar

Moder Teresa lär ha sagt att ”det är små ting gjorda med stor kärlek som förvandlar världen.” Hon har helt rätt i det. Det är ofta de där små sakerna i en relation som visar hur temperaturen i den relationen är. Man skrattar, ett leende, en gest, att göra något för den andre, en blomma, ett ord av uppskattning, de där enkla men magiska orden: Jag älskar dig! Hur ser temperaturen ut i de relationer du är involverad i? Hur ser dina små ting ut genom vilka du visar kärlek?

Några av de där viktiga mätarna på kärleken är vad vi tänker och vad dessa tankar formar för känslor inom oss. När jag tänker på min fru eller mina barn blir jag varm i hjärtat. Ibland när jag sitter på tåget på väg hem kan jag komma på mig med att sitta och småle när jag tänker på att jag snart är hemma hos den jag älskar. Och så blir hjärtat varmt. Jag tror att Gud är precis sån. Han älskar dig och mig och jag tror att hans hjärta ständigt svämmar över av kärlekskänslor för oss och för varje människa. (Ja han kanske till och med småler när han tänker på oss!)

”Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud för Gud är kärlek.” (1 Joh 4:7-8)

”Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning.” (1 Joh 3:18)

Det räcker inta med att säga att vi älskar Gud. Det verkliga testet är relationen till ”de andra”.

  • De som tänker och tycker annorlunda
  • De som finns utanför vår nära sfär
  • De som motarbetar, ja, kanske hånar oss

Guds församling är inte en åsiktsgemenskap, den är en kärleksgemenskap – sammanhållen genom Guds kärlek i Jesus Kristus över och i våra liv.

När jag tänker på församlingen Brofästet känner jag ibland oro. Olikheter och olika agendor och behov hotar att söndra vår gemenskap. Skörheten som finns i att orka bära gemenskapen vidare. Tröttheten över att vi är så få.

Oftast känner jag en sådan värme i hjärtat! Vilken förmån det är att få vara med i den här församlingen! Vilken glädje det är att få mötas till bön, till gudstjänst och till gemenskap! Brofästet är ständigt en påminnelse, inte om människors fantastiska storverk, utan om att mitt i skörheten och ibland kampen uppenbaras Guds kärlek och storhet. Det finns ingen församling i världen jag hellre vill tillhöra än denna!

Brofästets vision lyder: ”Vi vill att människor ska komma till tro på Jesus och vara del av en gemenskap där alla växer i tro och i kärlek.” Hur blir det så? Låt oss be den helige ande att fortsätta och fylla våra hjärtan med stor och strak kärlek. Låt oss söka efter sätt att visa varandra kärlek både i ord och i handling:

  • Be för varandra
  • Ha omsorg om varandra
  • Välsigna varandra
  • Innesluta och acceptera varandra
  • Hedra och lyfta upp varandra

När det sker och blir det Brofästet är känt för kommer människor att kunna säga om oss som man sa om de första kristna: ”Se hur de älskar varandra!” Det är det vittnesbörd som vår värld behöver och som förmår skapa hopp och föda tro mitt i en orolig tid.

Vi har talat om TRO på Guds ord och löften, om en attityd och ett fokus i livet fullt av HOPP och om KÄRLEK uttryckt genom våra handlingar. ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1 Kor 13:13)