Ny Alpha-kurs i Brofästet

Vad är meningen med livet? Vad har kristen tro att tillföra människor idag? Visst måste det finnas något mer än det vi ser? Om du är intresserad av att utforska dessa frågor är en Alphakurs något för dig.

Höstens kurs startar med en öppen introduktionskväll onsdagen den 12 september kl 18.00.

Alpha880utandatum

För vem är Alpha?

  • För dej som har funderingar omkring meningen med livet, kristen tro eller är en sökare i största allmänhet.
  • För dej som har gått i en kyrka någon gång i livet och längtar efter att hitta tillbaka igen.
  • För dej som har barn eller tonåringar som ställer frågor om livet, döden, meningen och vad som händer sen.
  • För dej som är allmänt intresserar eller bara söker en gemenskap.
  • Egentligen för alla.

Hur går det till?

En Alphakurskväll innehåller tre delar:

  • Det börjar alltid med att man äter en enkel måltid tillsammans.
  • Sedan följer ett föredrag. Föredraget är egentligen en väldigt proffsig film på ca 25 minuter som behandlar dagens ämne.
  • Avslutningsvis samtalar deltagarna om ämnet. Och det är viktigt att poängtera att varje deltagares tankar och erfarenheter är lika viktiga i det samtalet.

Kursen består av en introduktionskväll, 10 kurskvällar och en heldag.

Kostar det något?

Alphakursen i Brofästet kostar inget. Vill du vara med och bidra med en slant för att täcka matkostnaden så är det helt frivilligt.

Hur anmäler jag mig?

Du kan gärna använda formuläret här nedan för att anmäla dig eller så skickar du ett mejl till peter.svanberg@equmeniakyrkan.se. Har du frågor får du gärna höra av dig till Peter Svanberg, 070-6006048.

 

 

 

 

 

Annonser

Alphakurs i Brofästet

Vad är meningen med livet? Vad har kristen tro att tillföra människor idag? Visst måste det finnas något mer än det vi ser? Om du är intresserad av att utforska dessa frågor är en Alphakurs något för dig.

Vårens kurs startar onsdagen den 7 mars kl 18.00

Alpha880utandatum

För vem är Alpha?

  • För dej som har funderingar omkring meningen med livet, kristen tro eller är en sökare i största allmänhet.
  • För dej som har gått i en kyrka någon gång i livet och längtar efter att hitta tillbaka igen.
  • För dej som har barn eller tonåringar som ställer frågor om livet, döden, meningen och vad som händer sen.
  • För dej som är allmänt intresserar eller bara söker en gemenskap.
  • Egentligen för alla.

Hur går det till?

En Alphakurskväll innehåller tre delar:

  • Det börjar alltid med att man äter en enkel måltid tillsammans.
  • Sedan följer ett föredrag. Föredraget är egentligen en väldigt proffsig film på ca 25 minuter som behandlar dagens ämne.
  • Avslutningsvis samtalar deltagarna om ämnet. Och det är viktigt att poängtera att varje deltagares tankar och erfarenheter är lika viktiga i det samtalet.

Kursen består av en introduktionskväll, 10 kurskvällar och en heldag.

Kostar det något?

Alphakursen i Brofästet kostar inget. Vill du vara med och bidra med en slant för att täcka matkostnaden så är det helt frivilligt.

Hur anmäler jag mig?

Du kan gärna använda formuläret här nedan för att anmäla dig eller så skickar du ett mejl till peter.svanberg@equmeniakyrkan.se. Har du frågor får du gärna höra av dig till Peter Svanberg, 070-6006048.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tro – relation och förvissning

tro

Ibland känner jag mig som världens sämste på det här med tro. Missförstå mig rätt här. Jag vet och är fast övertygad om vem jag tror på och vad jag tror på. Jag tvivlar heller inte på den kristna trons sanning eller på Guds existens. Inte för en dag. Men det är bara det att ibland så känns bönesvaren, alla de där häftiga berättelserna om Guds närvaro, kraft och seger väldigt avlägsna.

Jag brukar poängtera att tro först och främst är ett verb, det är något man gör, det är något levande och verksamt i en människas liv. Tro är också i allra högsta grad ett substantiv – en verklighet, ett tillstånd, en realitet och en relation att leva i och att leva av. Så när jag bad och funderade över vad jag skulle tala om inför detta nya år – vad det är vi behöver som församling, vad jag själv behöver – hamnade jag i det som kallas för trons kapitel i Hebreerbrevet (Hebr 11). Där beskrivs vanliga människors vandring med Gud och i trons gemenskap med Gud. Och jag tror att deras erfarenhet av vad tro handlar om kan ge uppmuntran och nytt fokus till oss och hjälpa oss lyfta blicken från våra vardagliga omständigheter för att se Guds oändliga möjligheter!

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. (Hebr 11:1-3)

Kapitlet inleder med att beskriva tro som övertygelse och visshet. Och visst stämmer det – också. Men utifrån alla berättelser i Hebreerbrevet 11 om människor som levde trons liv måste man dra slutsatsen att tro först och främst är en relation. Tro beskriver den gemenskapsrelation som du och jag får ha med Gud och vad den relationen för in i våra liv. En nyckel till detta är de där orden vi ibland nästan glömmer i citatet ovan, eftersom de är insprängda mellan två så starka ord om vad tro är: Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd (v. 2). Vad innebär det? Och vilket vittnesbörd talas det om här?

Hela kapitlet beskriver olika människors vandring i tro tillsammans med Gud. Det är en gemenskap och en relation som bygger på förtroende och tillit. De litade på Gud oavsett hur saker och ting såg ut och var runt omkring dem. De var fast förankrade i att Gud förmår göra det han lovat och så höll de fast vid det. Tron var deras fasta övertygelse, deras visshet, och Gud gav dem sitt vittnesbörd; han bekände sig till deras tro och till den relation de hade med varandra.

Trons relation bygger på gemenskap med Gud. Gemenskap bygger på tillit, att lita på Gud och att han är den han säger att han är och att han kan och vill det han säger att han kan och vill. Men också att jag är den han säger att jag är – hans barn, han älskade.

Vi behöver ständigt påminna och uppmuntra varandra om detta! Gud är den han säger att han är! Gud kan det han säger att han kan! Han är undrens Gud. Han är den som ser våra liv. Han håller oss i sin hand. Han talar in i våra liv. Han leder våra liv. Han förmår förändra våra små sammanhang och spränga våra mentala begränsningar. Det finns inget så stort och så underbart att Gud inte förmår det. Hans kraft och Ande är verksam i våra liv och idag! Det var denna atmosfär av tro som ”fäderna” levde i enligt Hebreerbrevet 11. De vandrade tillsammans med Gud och inget var längre omöjligt. Denna trons atmosfär inbjuder Gud dig och mig att leva i också idag!

Tro är den gemenskap i vilken vi får gå med Gud! Allt det som trons kapitel i Hebreerbrevet berättar om sker därför att människor går tillsammans med Gud. Trots sina svagheter, sina tvivel och misslyckanden, sin synd och sina tillkortakommanden blir de levande bevis på vad det innebär att leva genom den kraft som tron ger att få se det Gud lovar och sagt bli till verklighet.

I vårt svenska språk har ordet tro ju blivit ett besvärligt ord. Istället för att beskriva något som står fast har det kommit att beskriva det som inte är riktigt säkert eller inte riktigt går att lita på. T ex: ”Stängde du av kaffet? Vet inte, jag tror det.” Eller ”tro och tro, här gäller det att vara säker. Tro får man göra i kyrkan.” Eller att tro blivit motsatsen till vetenskap och vetande.

När Hebreerbrevets författare ska beskriva tro gör han det med ord som är så långt ifrån osäkerhet han kan komma. (Och nu följer en liten lektion i nytestamentlig grekiska. Ber om ursäkt för det.) Hebreerbrevet 11:1 använder två ord för att beskriva vad tro är och vad tro åstadkommer. I Folkbibeln översätts de med övertygelse och visshet, i Bibel 2000 med grund och visshet och i 1917 års översättning med fast tillförsikt och övertygelse. På grekiska heter de här två orden hypostasis och elegchos.

Det första beskriver den tro genom vilken framtiden blir realiserad här och nu. Det vi ser i framtiden utifrån Guds löften och ord blir förverkligat i och genom tron. Det dras in i vår nuvarande verklighet. De är med och skapar grunden för våra liv. Hypostasis är ett ord som används för att beskriva en lagfart, det dokument som garanterar ägandeskapet av något. Lika säkert som att jag äger det hus jag har lagfart på, lika säkert är det att vad Gud har sagt ska bli verklighet.

Det andra ordet beskriver den tro genom vilket det som ännu är synligt blir synliggjort. Elegchos betyder bevis och används om bindande bevis i domstol. T ex ”vi har inte sett brottet i verkligheten, men alla bevis binder dig vid gärningen.” Om tro skulle man på ett motsvarande sätt kunna säga: ”vi har inte sett uppfyllelsen av Guds löften, men tron är det bevis som gör oss övertygade om att de kommer att bli verklighet”.

Detta gör att tro både är en levande relation med Gud som vi får leva i och en säkerhet och en förvissning. Tro är det sammanhang och den funktion som gör det Gud har sagt till verklighet och som gör det vi ännu inte ser synligt.

Och för att beskriva hur detta sker skriver Hebreerbrevets författare: ”Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till genom något synligt” (v. 3).Universum, i hela sin oändlighet och sin mångfald av stjärnor, planeter, galaxer och himlakroppar, har sitt ursprung i ett ord av Gud. Oavsett hur vi tänker oss att det gått till står det fast: ett ord av Gud. Och inte bara att Gud en gång satte igång allt, han uppehåller detta allt och för världen framåt för sina syften – genom sitt ord. Om nu Gud gör detta med universum och med historiens gång, skulle han inte också kunna skapa nytt i våra liv?

Guds Ord och Guds löften förmår forma nya verkligheter där vi för länge sedan slutat se några möjligheter. Det var denna tro som gjorde att alla de människor som Hebreerbrevet 11 berättar om fick Guds vittnesbörd. Trons logik handlar om att det vi idag ser inte har kommit till genom något synlig utan har sitt ursprung i Guds hjärta. Gud förmår att skapa ut ur intet. Han behöver inget råmaterial för att göra det han vill. Så är det också med hans löften i våra liv. Ut ur det vi inte ser formas nya verkligheter och livet förändras.

Tro, har vi lärt oss, är vissheten om det vi ännu inte ser, men också den kraft som kopplar ihop oss med Gud så att detta blir synligt och verkligt. Genom trons ögon och i trons gemenskap ser vi redan det Gud har lovat som om det redan har skett. Idag inbjuder Gud dig och mig till denna trons gemenskap med honom. Han inbjuder oss att gå med honom och börja ta emot hans Ord och hans löften som något han längtar efter att låta bli verklighet i ditt liv.

Predikan av Peter Svanberg i Brofästet 180114

 

Ny börjar det!

Välkommen till ett nytt år med Församlingen Brofästet!

Söndag 14 januari startar vi upp året tillsammans med en dag av bön och gemenskap inför Herrens ansikte.

Kl 13 möts vi till BÖN INFÖR DET NYA ÅRET

Kl 15 (ungefär) fikagemenskap

Kl 16 firar vi GUDSTJÄNST och delar Herrens måltid med varandra

hands%20folded%20in%20prayer-799927

 

Rätt – när grammatiken är skillnaden mellan död och liv

Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? (Mika 6:8)

”Kyrkan blir synlig i gemenskap”. Det är rubriken till Joel Halldorfs ledare i tidningen Dagen den 22 september 2017. Och visst är det så! Men det gäller inte bara kyrkan. Den kristna tron blir också synlig i gemenskap, eftersom den inte främst är en rad försanthållanden utan ett liv som levs i relation till både en levande Gud och de människor som vi har omkring oss. Jag tror att det är just detta hur tron blir synlig i gemenskap som orden i Mika 6:8 handlar om. Och grundläggande för detta är att förstå skillnaden mellan adjektiv och adverb.

Vad är det Gud förväntar av oss? Idag fokuserar vi på den första delen: ”att du gör det rätta.” I en del engelska biblar står det ”act justly”, dvs handlar rätt/rättfärdigt. Vad innebär det?

Det är tydligt att det är skillnad på att ha rätt och att handla rätt. I det första fallet är ordet rätt ett adjektiv som beskriver något som du/jag har – rätt, i förhållande till fel. Fel åsikt, fel position, fel uppfattning, fel ursprung, fel kön, fel etc. Så mycket i vårt samhälle idag bygger just på detta att ha rätt eller att vara rätt. Och tyvärr är det detsamma i den kristna världen. Vem har mest rätt i den eller den frågan? Och så dras skiljelinjerna upp. Det är ju så man vet vem som är inne eller ute. Det är ju så man upprätthåller kontroll och skapar trygghet för den egna gruppen och etablerar sitt sammanhangs exklusivitet.

Men det är också detta som är så ödesdigert för vad som sker med gemenskapen. Det går sönder. Människor far illa. Såren blir djupa. Att ha rätt är inte en garanti för att människor gör rätt.

I Johannesevangeliet 8 finner vi en av evangeliernas mest kontroversiella berättelser, den om Jesus och kvinnan som hade ertappats med äktenskapsbrott. Och under tiden du fortsätter läsa kan du också fundera på vad det är hos Jesus som gör berättelsen så kontroversiell. Det jag vill tydliggöra idag är skillnaden mellan ordet rätt när det används som adjektiv och när det används som adverb och hur det faktiskt kan vara skillnaden mellan liv och död.

Jesus är i templet. De skriftlärda och fariséerna kommer med en kvinna och ställer henne framför Jesus. De citerar Mose lag och säger att den kräver att en sådan kvinna måste stenas till döds. De har ett kassaskåpssäkert fall. De vet att de har rätt! Och så frågar de Jesus: Vad säger du? Och bakom den frågan ligger ju hela batteriet av gränsdragningsfrågor. De vill så gärna hitta ett sätt där de kan definiera Jesus som fel i förhållande till deras gränsdragningar och så kunna anklaga honom för heresi. Så hamnar vi i skärningspunkten i konflikten mellan fariséerna och Jesus, mellan rätt och fel. Och kvinnan som står där inför dem alla, hon var bara ett offer och ett lockbete i maktens ränker.

Men Jesus vänder hela fokuset från rätt som adjektiv till rätt som adverb. Ett adverb är ett ord som beskriver en handling. T ex, Hon sjunger vackert. Han går sakta. I Mikatexten är det nämligen ett rätt handlande som Gud önskar och som definierar det goda han har för oss människor. Det är därför Jesus säger: ”Den av er som är utan synd ska kasta första stenen.” Synd handlar inte om åsikter eller bibeltolkning. Synd handlar om det som sker i relation till Gud, medmänniskor, mig själv och skapelsen – i tankar, ord och handlingar.

Givetvis vet vi ju så här i efterhand att Jesus, Guds Son och Guds eviga Ord, har rätt. Men han hävdade inte sin rätt att ha rätt! För det var inte det som det hela handlade om. Han är ju också den ende som aldrig gjort orätt – syndat. Han var ju den ende som var kvalificerad att kasta den första stenen! Men han gjorde inte det! En efter en lämnar männen scenen, den äldste först och sedan de andra. Kvinnan står ensam kvar. Inte heller Jesus dömer henne, trots att han hade makt att göra det. Varför?

neither-do-i-condemn-thee-medium

När ordet rätt eller rättfärdighet används framför allt hos profeterna som något som Gud söker  – och Jesus står ju i mångt och mycket i den traditionen – handlar det nästan alltid om en rättvisa som upprättar och återupprättar både människor och gemenskap. Jesus öppnar vägen igen in i gemenskap för den här kvinnan. Han öppnar vägen åter in i livet och återger henne både värdighet och heder. Samtidigt avslöjar han ondskan hos dem som var ute efter att se henne förnedrad och dödad. För vad gläder och ärar Gud mest, att en människa förnedras och dödas i hans namn eller att en människa upprättas och förs in i gemenskap igen i hans namn? Vad är viktigast, att ha rätt eller att återupprätta?

I Jesaja kapitel 58 ställs frågan om hur man fastar på ett rätt sätt, ett sådan som behagar Gud. Svaret tänker jag har bäring också på det vi talar om idag.

Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok! Dela ditt bröd med den hungrige, ge de fattiga och hemlösa en boning, klä den nakne när du ser honom och dra dig inte undan den som är ditt kött och blod. (Jes 58:6-7)

Det är den sortens upprättande och icke fördömande gemenskapsuppehållande etik som Jesus ger uttryck för i Johannes 8. Och jag tror att han är en god förebild också för oss idag!

Så vad betyder allt detta för oss, för dig och mig och vårt liv tillsammans som kristen gemenskap? Att det inte är betydelsefullt vad som är rätt och fel och vad vi tror på? Nej, men att tyngdpunkten i hur vi är och gestaltar gemenskap måste ligga, inte i att alla har samma åsikter, utan i att leva på ett sådant sätt att våra handlingar upprättar människor och människor kan se Jesus genom oss.

Joel Halldorf skriver: ”Poängen med kyrkan är inte att utesluta människor, utan att innesluta. Livet i Kristus är liv i gemenskap. Dess främsta kännetecken är inte heroisk askes, utan en politik för vardagen; den är ett sätt allt leva i världen.[1]

Att göra det rätta, är ett sätt att leva i världen. Öppet, inbjudande, upprättande, attraktivt.

Jag tror att det är detta som sker när tyngdpunkten förflyttas från rätt som adjektiv till rätt som adverb, från att ha rätt till att handla rättfärdigt, från att skapa gränser till öppenhet och generositet, från att döma till att upprätta, från ett fokus på mig till ett fokus på oss och från bokstaven till Anden, för som Paulus skriver: ”Bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (1 Kor 15:45)

Var det inte just det som kvinnan fick uppleva i mötet med Jesus?

”Inte heller jag dömer dig. Gå! Synda inte mer!”

 

 

 

[1] Ledare i tidningen Dagen, 170922

Pilgrimsvandring till Gråborg

Församlingen Brofästet

DSC_0096-960x440

På söndag 20 augusti är det dags för sommarens härliga pilgrimsvandring! Som vanligt är vårt mål Gråborg och St Knuts kapell. Den här gången försöker vi att göra själva vandringen lite kortare genom att starta i den bortre änden av Jordtorpsåsen vid de sk Kvarnbackarna (se kartan) och sedan ta oss över åsen och genom lövskogen ner till Gråborg.

jordtorpsåsen karta
Framme vid St Kunts kapell äter vi vår medhavda matsäck och så firar vi en enkel gudstjänst tillsammans innan vi vandrar tillbaka till Kvanbackarna.
För dem som behöver skjuts sker samling utanför Brofästets lokal 15.45. Annars möts vi vid Kvarnbackarna ca 16 för att sedan börja vår pilgrimsvandring.

Välkommen med på en härlig eftermiddag med gemenskap, delgivning, närhet till naturen och till Gud!

View original post

Ett nytt år i Jesu namn

På söndag samlas vi på nytt som församling för att som vi gjort så många gånger förut mötas till bön och söka Gud för det nya året och för vår församling. Följande ord är nyckelord för året som ligger framför:

  • TRO på Guds ord och löften
  • En attityd och ett fokus fyllt av HOPP
  • KÄRLEK uttryckt genom våra handlingar

Bär dem med dig i ditt hjärta och din bön inför söndagen!

   

Tiderna för böndagen är:

10.00 Bön

11.00 Bönevandring i Färjestaden

12.00 Lunch

13.00 Bön och delgivning

15.00 Fika och gemenskap 

16.00 Gudstjänst med lovsång och nattvard

Välkommen i Jesu namn!