Välkommen till Brofästet denna höst!

I Johannesevangeliet och 1 Johannes brev finns det tre tillfällen där Gud beskrivs med ett substantiv. Vanligvis brukar vi ju beskriva saker med adjektiv, också Gud. Men vid de här tre tillfällena används inte den formen utan Johannes skriver: ”Gud är… ande, ljus och kärlek.” De där tre beskriver Gud utifrån tre olika synvinklar. De visar oss också på tre olika grunddimensioner i vårt liv tillsammans med varandra och med Gud.

tre dimenstioner

Tillbedjan

I Joh 4:24 Står det att ”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Att Gud är ande säger något om Guds natur. Gud är inte materia. Gud är ingenting vi kan skapa. Gud är ande och är närvarande överallt och hela tiden. Jesus säger att den som tillber Gud måste göra det på ett sätt som överensstämmer med hurdan Gud är. Det är tillbedjan i ande och sanning. Det handlar inte om platser och ritualer. Det handlar om hjärtat och om att i sanning ge sig själv till honom. Tillbedjan är den dimension som har riktningen uppåt.

Närvaro

Johannes skriver: ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom.” (1 Joh 1:5) Ljuset beskriver Guds karaktär. Det beskriver också hans närvaro och vad som sker när vi möter denna närvaro. Guds karaktär är helighet. Ljuset avslöjar och befriar. Johannes skriver om hur vi kan ha gemenskap med Gud och med varandra. Det kan bara ske när vi ”vandrar i ljuset” Här får vi leva i förlåtelse och försoning.

Kärlek

Det mest kända av dessa Gud är-ställen hittar vi i 1 Joh 4:8 ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Kärlek beskriver Guds innersta väsen. Det är kärnan och drivkraften hos Gud. Gud väljer inte att älska, han älskar därför att han är kärlek.

Kärlekens riktning är utåt. Johannes skriver att vi älskar, därför att Gud först har älskat oss. Vi är alltså kanaler för Guds kärlek till den här världen. Det är därför det är så viktigt att lära känna Gud och leva i nära gemenskap med honom. Det är då som hans kärlek får möjlighet att beröra och förvandla våra och andra människors liv.

De här tre grunddimensionerna i både det kristna livet och församlingens liv kommer vi att fördjupa oss i under hösten. Välkommen till Brofästet och välkommen till en spännande höst i vår gemenskap!

God bless, Peter S

 

Du kan ladda ner höstens nyhetsbrev genom att klicka nedan!

Nyhetsbrev hösten 2018

Annonser

En underbar tid

Solen och värmen fyller just nu våra sinnen efter en ovanligt varm och härlig vår. Det är som om allt kommit på en och samma gång och ändå har inte sommaren knappt börjat!

IMG_0509I Brofästet kan vi också se tillbaka på en väldigt fin vår. Framför allt har vårens Alpha-kurs varit till stor glädje. Med det nya filmmaterialet har följt spännande och god undervisning, intressanta och givande samtal och en växande och djupnande gemenskap och vänskap i gruppen. Samtidigt som Alpha-kursen mötts har en grupp från församlingen kommit till Brofästet för att bära kursen i både praktiskt tjänande och förbön. Vilken tacksamhet vi får känna i att tjäna Gud tillsammans med olika uppgifter på det här sättet.

Alpha-kursens erfarenheter av goda samtal omkring djupa och viktiga frågor har lett fram till att vi den här sommaren vill fokusera på just gemenskap och det djupa samtalet. Därför inbjuder vi under ett antal torsdagskvällar till Sommarsamtal i Brofästet. Som utgångspunkt kommer vi att använda Romarbrevets 12e kapitel. Det kommer att bjudas ett enkelt fika. Det kommer att finas en samtalsledare som har hand om kvällen. En inledande text för varje ämne kommer att finnas till hands och även publiceras via vår Facebooksida. Sen samtalar vi och avslutar med att be tillsammans. Till dessa kvällar är vem som önskar delta i samtal, gemenskap och bön välkommen. Och man behöver inte komma alla kvällar utan väljer att deltar när kalendern medger.

Vi släpper dock inte Alpha. Redan här och nu vill vi berätta att det startar en ny Alpha-kurs den 12 september. Så har vi hela sommaren på oss att samtala med människor, bjuda in till Alpha-kursen och förbereda oss för en spännande höst i Brofästet!

En söndag varje månad under sommaren kommer det också att ske någon form av gemenskapsaktivitet. Det är ju också något som kan vara ett tillfälle att bjuda med sin vänner och bekanta till gemenskapen i Brofästet!

Så vill jag önska dig en riktigt skön och underbar sommar! Vi är ju priviligierade som får bo på denna vackra sommarö! Ta vara på sommaren. Ta vara på varandra! Paulus skriver i Romarbrerevet 12 :9-10 ”Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek.”

Glad sommar!

Peter S

Sommarens program kan du ladda ner här.

 

Saliga de ödmjuka

­­­­­­­­­­­­­­­Tänk på de människor i din omgivning eller i vår värld som du kan beteckna som ödmjuka människor. Vad är deras hemlighet? Har de alltid varit sådana? Vad är det för berättelse och livserfarenhet som format dem? I Mika 6:8 talas det om att ”vandra ödmjukt med din Gud.” Vandringen är viktig. Processen är viktig. Det sker något i mötet och gemenskapen med Gud.

1 Mosebok berättar om Jakob – Abrahams sonson. Och vad kan man säga om honom annat än att han hade ett enastående självförtroende och en fantastisk förmåga att ta sig fram i livet. Hans livsberättelse är också en berättelse om lögner, svek och högmod. Det är hur han lurade till sig förstfödslorätten. Det är hur han lurades av Laban. Det är Rakel och Lea. Det är hur han berikade sig genom sin svärfars boskapshjordar. Men allt verkar ändå gå Jakob väl tills en dag livet kommer ifatt honom. Scenen är den att följande dag ska han möta sin bror Esau, honom som han lurat på faderns välsignelse, och Jakob är rädd. Ensam vid floden Jabbok brottas han hela natten med en okänd man.

jacob-angel1När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.”  När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. (1 Mos 32:25-31)

Mötet med Gud förändrar oss. Det sätter spår. Det satte stora spår i Jakobs liv. Han fick ett nytt namn. Men han var också märkt av mötet, ödmjukad. Resten av sitt liv påmindes han av varje steg han tog om Guds storhet och nåd. Att vandra ödmjukt med Gud innebär andligt sätt att ”halta på höften”. Det innebär att vara medveten om att inte bara mina naturliga gåvor kommer från Gud, utan att jag också ständigt är föremål för hans oförtjänta godhet och nåd. Jag tillhör inte längre mig själv. Jag är helt och hållet hans. Och jag böjer mina knän i ödmjukhet infor honom.

Det är den insikten Jesus talar om i saligprisningarna. Det börjar med insikten om sin egen andliga fattigdom. ”Saliga är de som är fattiga i anden,” säger han. (Matt 5:3) Det handlar om de människor som bär med sig insikten att de inte har något att komma med inför Gud och att allt är nåd och en gåva utifrån hans gränslösa kärlek. Så fortsätter Jesus – och jag tror han överraskar alla som lyssnar: ”för dem tillhör himmelriket.” Dem tillhör det område där Guds vilja sker, där Guds kraft och makt är påtaglig och närvarande och där hans namn äras och upphöjs. Och som Jesus har lärt oss så handlar detta inte bara om den himmelska världen utan i lika hög grad om vår fysiska, jordiska värld: ”på jorden, som i himlen.” (Matt 6:10) Andlig fattigdom leder till den ödmjuka och överlåtna tro som förlöser Guds rikedomar och kraft här på jorden!

Ödmjukhet handlar också om karaktär och är något som den helige Ande formar i en mäniskas inre. Den är ett uttryck för Andens frukt i en människas liv – ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning” (Gal 5:22) – och den kännetecknas av en stark gudsmedvetenhet.

Gud längtar efter människor som vandrar ödmjukt inför och i gemenskap med honom. De ödmjuka har sällan fokus på sig själva, varken på sina brister eller förtjänster. De ödmjukas fokus är på Gud. Det är därför Jesus också kan säga i saligprisningarna: ”Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.” (Matt 5:5) Gud anförtror sina skatter till människor som vandrar i ödmjuk gemenskap med honom. De ska få ärva jorden. Det är vad Gud vill göra med oss! Det är inte de som i världens ögon är mäktigast, mest framgångsrika och hyllas av massorna som ska stå som segrare till slut! Nej, det är de som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. De som, likt Jesus, vandrar i gemenskap med Fadern och som känner hans hjärta.

Så kommer vi tillbaka till orden i Mikas bok. Det finns en gudomlig längtan i de orden. Det finns också en underbar inbjudan i de orden. Gud längtar efter och söker efter människor som vill ”vandra i ödmjukhet med sin Gud.” Att ”vandra… med” beskriver relation, förtrolighet, närhet och gemenskap. Gud vill ha gemenskap med dig och mig för att han älskar oss och han längtar efter att fylla våra livs tomhet med hela den himmelska världens alla rikedomar och välsignelser. Det är därför han söker efter människor som kommer ödmjukt, fattiga och tomma i sig själva. Det handlar helt enkelt om att ju mindre av eget bråte som är i vägen, ju mer kan Gud fylla oss med sina välsignelser. Och ju mer han får fylla på, desto starkare blir flödet och närvaron av hans helige Ande i ditt liv. För det finns en stark koppling mellan ödmjukhet, fördjupad gemensakap med Gud och mer kraft genom den helige Ande i en människas liv. Och Gud längtar efter att få fylla dig så att det flödar över med sin Ande, sin kärlek, sin närvaro och sin kraft.

 

 

Ödmjukhetens väg

Ödmjukhet är långt ifrån vår tids individualistiska och egocentriska ideal.

Förra hösten skedde det som de allra flesta av oss hoppades inte skulle vara möjligt. Donald Trump vann presidentvalet i USA och han gjorde det med en vägvinnande mix av arrogans, egoism, hån och lögner. Vi förfäras med rätta över hans sätt att vara. Det är som en karikatyr av det allra sämsta vi kan tänka oss. Ändå fascinerar han oss. Och det är just det som är så farligt. Väldigt snabbt håller hans sätt på att utvecklas till det nya normala bland politiker och makthavare utöver vår värld.

Men det finns en fara till. Det vi ser framför våra ögon och som både väcker anstöt och kittlar vår nyfikenhet är också en karikatyr av sådant som faktiskt även återfinns i våra egna liv av själviskhet, egoism och stolthet. Och Trump gör att vi inte märker det. Han är så extrem. Men mitt i allt detta kommer Guds Ord och talar till oss om en annan väg. Om ödmjukhetens väg.

Den tredje delen i det Gud längtar efter att våra liv ska innehålla enligt Mika 6:8 handlar om ödmjukhet – att vandra i ödmjukhet i gemenskap med Gud. I både det gamla och det nya testamentet ses ödmjukhet som en del i sann och äkta gudsfruktan och ett rätt förhållande till Gud. Orden i 1 Petrusbrevet är ett exempel på det.

Klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. (1 Petr 5:5-6)

Vad betyder det att vara ödmjuk?

Det hebreiska ord som i Mika 6:8 är översatt med ordet ”ödmjukt” bär med sig betydelser som låg, nedböjd, fattig och tom. Den som är ödmjuk har på något sätt insett inte bara sin egen begränsning utan att inför Guds storhet och fullkomliga kärlek har jag inte mycket att komma med att tillägga. I Mika 6:6 frågar människor: ”Med vad skall jag komma inför Herren?” Sanningen är att Gud behöver inget! Istället säger han: ”Kom tom, kom fattig! Så ska jag fylla dig med mig själv, med min Ande och mitt överflöd.”

Nya testamentet lyfter fram Jesus som vår förebild i att vandra ödmjukhetens väg. I Matteusevangeliet säger Jesus såhär:

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda lätt. (Matt 11:28-30)

Vilken tung börda det är att bära! Själviskhet, högmod, egocentrism. Att lära sig att gå ödmjukhetens väg är den lätta börda som Jesus talar om som sitt ok. ”Lär av mig,” säger han. Jesus beskriver sig som mild och ödmjuk i hjärtat. Om du och jag vill veta vad det innebär att vandra ödmjukt med vår Gud så är Jesus förebilden. Och visst stämmer Jesu liv väl in i detta med fattig och tömd på allt sitt eget. Han föddes i ett stall och levde under enkla förhållanden. Han var hemlös och kringvandrande. Han levde beroende av Guds Ande, Guds ledning, Guds närvaro och av Guds och människors försyn och hjälp.

Men det finns en fara när vi beskriver Jesus som ödmjuk. Det är att så många tror att ödmjuk och mesig är synonymer. Jesus var inte mesig. Jesus var Gud. Men han ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.” (Fil 2:7) Han tömde sig på hela himmelens härlighet för att bli lika oss och dela våra liv. När Jesus kommer till oss, kommer han i ödmjukhet. Jesus säger att vi ska lära av honom för han är mild och ödmjuk i hjärtat.

Ödmjukhet och tro hör samman.

Jesus lever i en relation med Gud där han hela tiden gör det han ser sin Fader göra och säger det han hör sin Fader säga. Det finns en fullständig överlåtelse till Gud i Jesu liv. Det är Fadern som är hans fokus. Det är han som är källan och det är hans syften som är målet i Jesu liv. Denna överlåtelse, denna inställning av att ta emot allt från Fadern är precis det som tro handlar om. Att tro är ett verb. Det är något vi gör. Det innebär att överge förtröstan på vår egen förmåga och önskan om att ha allt under kontroll, för att istället helt lita på Gud, på hans Ord och löften och på han förmår att göra det han har sagt. Och att sedan kasta sig ut i det vi inte känner till i tilliten till Gud att han har allt under kontroll.

Det är ju där kampen ofta står. Att släppa taget. Att verkligen lita på Gud. Att vandra vägen fram och lita på att han leder. Det är där de där tyngsta bördorna finns i våra liv. Ofta vill vi hellre bära dem själva än att överlämna dem i Jesu händer. Men Jesu inbjudan till oss att komma till honom och ta emot hans ok och få vila för vår själ är en inbjudan till en djupare och mer hel överlåtelse till honom. Det är en inbjudan att tro och lita och förtrösta på honom, på hans försyn och förmåga.

Kanske är det så att du bär på tunga bördor i ditt liv just nu. Kanske finns det saker som du behöver hjälp att släppa taget om. Jag vill inbjuda dig att just nu ta en stund i bön och överlämna detta till Jesus.

Överlåtelsebön

Jesus, denna stund överlämnar jag mig själv, mitt liv och alla de bördor som tynger mig just nu i dina händer. Jag nämner dem här en och en inför dig. ___________ Tack att jag är fri! Jag vill leva och tjäna dig och lära av dig som är mild och ödmjuk i hjärtat. Amen.

I nästa text fortsätter vi att fundera över hur detta att vandra ödmjukt med vår Gud formar våra liv.

 

Undervisningshelg med Hans Sundberg 18-19 november

Åter igen har vi förmånen att tillsammans med Filadelfia Södra Öland och Vardagskyrkan inbjuda till en undervisningshelg med Hans Sundberg, pastor i församlingen Mosaik i Uppsala. Lördagseftermiddagen hålls samlingarna i Filadelfia och på söndagen i Brofästet. Vi tror att Gud under den här helgen genom sin Ande vill styrka och uppmuntra oss var och en personligen men också som hans församling och utrusta oss till det som är vår kallelse.

Hans Sundberg

Hans beskriver sig själv såhär: ”Jag har haft förmånen att predika evangeliet om Jesus i nära fyrtiofem år. Första gången jag stod i predikstolen var jag bara sexton. Jag är väldigt tacksam till Gud för förtroendet.

Jag har många års teologistuider bakom mig, på Fjellstedtska Skolan, Betelseminariet, Uppsala Universitet och Stockholms Universitet. 1986 doktorerade jag i systematisk teologi/tros- och livsåskådningsvetenskap.

Jag har varit församlingspastor, seminarielärare, församlingsplanterare i olika länder, handledare och National Direktor för Vineyardrörelsen. Alltid engagerad i ekumenik och mission, fler måste få höra de riktigt goda nyheterna! Numera är jag fokuserad på ledarutveckling i Sverige, Norden, Nepal, Indien med mera, och leder tillsammans med min fru Lotta församlingen Mosaik.

Tider under helgen:

Lördag 18 november 15.00 – ca 18.00 i Filadelfia, Mörbylånga. Det blir två undervisningspass med en paus för fika och gemenskap i mitten.

Söndag 19 november 15.15 mingelfika och gemenskap i Brofästet följt av GUDSTJÄNST kl 16.00. Hans medverkar vid dessa tillfällen och vi kommer också att ge utrymme för att dela Jesusberättelser och att få förbön.

Under söndagen kommer även de tre församlingarnas ledarskap mötas till gemenskap, samtal och bön.

 

Arrangörer: Församlingen Brofästet, Filadelfia Södra Öland och Vardagskyrkan

Öppna era hjärtan

Den 16 augusti 2014 höll dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt ett tal som har blivit historiskt. Många menar att det var en avgörande orsak till att Alliansen förlorade regeringsmakten och att Sverigedemokraterna gick starkt fram i det årets riksdagsval. Vad var det han sa som var så anmärkningsvärt? Med den annalkande flyktingkrisen i åtanke vädjade statsministern till det svenska folket att visa tålamod med minskat reformutrymme. ”Öppna era hjärtan för att se människor i stark stress och med hot om det egna livet som flyr…” Många öppnade sina hjärtan. Dock inte alla. Och resten är historia.

I vår miniserie med reflektioner över Mika 6:8 ”Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” har vi kommit till ÄLSKA BARMHÄRTIGHET. Det var barmhärtighet som Fredrik Reinfeldt vädjade om och beskrev så väl i sitt tal. Jag menar att barmhärtighet innehåller följande saker: Först att se, sedan att öppna sitt hjärta för den människa/de människor man ser, för att våga beröras in i djupet av sin varelse och sedan sättas i rörelse för att i handling möta det man sett.

Barmhärtighet är ett av de mest centrala begreppen i Bibeln. Det beskriver Guds förhållande till oss människor och sin skapelse och det beskriver kärnan i mötet mellan människor. I den hebreiska Bibeln (GT) används ordet hesed för att beskriva detta. Men det ordet är så mycket större och mer innehållsrikt än att bara översättas med barmhärtighet. Det beskriver Guds förbundstrohet till sitt folk och till oss människor. Det beskriver hans godhet, nåd och kärlek. Det beskriver Guds väsen, vem Gud är. Han är trofast. Han är uthållig. Han är barmhärtig. Han är kärlek! Och så fylls Bibelns blad av ställen som beskriver hur Gud ständigt öppnar sitt hjärta för oss. Ett väldigt fint exempel finner vi i Ps 103:8-14.

Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt tillrätta och behåller inte sin vrede för evigt. Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom, för han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

Gud öppnar sitt hjärta och han väntar sig att vi som vill leva i hans efterföljelse drivs av samma öppna hjärta för våra medmänniskor. Jesus tydliggör det i Bergspredikan där han säger: ”Var barmhärtiga som er himmelske fader är barmhärtig.” (Matt 5:7) På det sätt som Gud i Jesus har öppnat sitt hjärta för dig och mig ska vi öppna våra hjärtan för andra och varandra. Se – öppna våra hjärtan – beröras – handla.

good-samaritanEn av Jesu mest kända liknelser handlar om barmhärtighet. Du hittar den i Lukas kapitel 10. Men innan vi kommer så långt som till liknelsen för Jesus ett samtal med en laglärd. Mannen kommer och frågar vad han ska göra för att få evigt liv. Jesus bollar frågan tillbaka: ”Vad står det skrivet i lagen?” (26) Mannen citerar från den judiska trosbekännelsen om att älska Gud av hela sitt hjärta, själ, kraft och förstånd samt att ”älska din nästa som dig själv.”(27) ”Gör det så får du leva,” svarar Jesus (28). Men mannen har svårt att ta emot de orden och frågar då urskuldande vem hans nästa är. Det är då Jesus berättar om mannen som färdades mellan Jerusalem och Jeriko och föll i rövarhänder. Så kom en präst. Han såg mannen, men inget hände i hans hjärta, så han skyndade förbi. Leviten likaså. Slutligen kom samariern. ”När han såg mannen förbarmade han sig över honom.” (33) Så följer beskrivningen av vad han gjorde allt från antiseptisk sårtvätt till hotellbetalning. Till slut ställs frågan – och den är omvälvande och oväntad och lite bak och fram – ”Vem av de tre var den mannens nästa?” Och svaret: ”Den som visade honom barmhärtighet.” (37)

Att vara en nästa innebär att se, öppna sitt hjärta, beröras och sedan göra något och på så sätt visa en annan människa barmärtighet, oavsett vem hon är och oavsett var hon kommer ifrån, har för tro eller livsstil. ”Gå du och gör som han,” är Jesu ord till den laglärde och också till oss.

På dörren till frysen i vårt kök hänger en magnet med ett citat från John Wesely. Jag tror att det är oerhört relevant i det här sammanhanget:

quote-do-all-the-good-you-can-by-all-the-means-you-can-in-all-the-ways-you-can-in-all-the-places-you-john-wesley-355045

Genom profeten Mika talar Gud till sitt folk om att det han söker inte är offergåvor eller religiösa ceremonier. Han söker ett folk som älskar barmhärtighet och som drivs av barmhärtighet. I början skrev jag att barmhärtighet är ett centralt begrepp i hela Bibeln. Jag tror att det är så därför att det också måste vara ett centralt begrepp i våra liv. Min vision av den kristna gemenskapen, av församlingen, är att den ska kännetecknas av barmhärtighet och av människor som, precis som Paulus skriver till församlingen i Kolosse, har klätt sig i barmhärtighet och kärlek.

 

”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.” (Kol 3:12-24)

Barmhärtighet är ett val du och jag har att göra. Varje dag och i varje ny situation. Att öppna våra hjärtan och våga beröras. Att lyfta och hjälpa. Att trösta och hela. Att be om förlåtelse och ge förlåtelse. Att välja kärlek i alla lägen. Att inse att barmhärtighet är viktigare än att vinna eller ha framgång. Och att låta detta genomsyra ditt liv, din vardag, dina relationer, dina val och handlingar. Och för oss som församling är det ett val som får avgöra hur vi formar gemenskap och möter världen runt omkring.

SE – ÖPPNA – BERÖRAS – HANDLA = BARMHÄRTIGHET

 

Peter Svanberg

Others

mika 68

I maj firade vi 10 år som församling. Under dessa 10 år har vi levt med en längtan att människor ska komma till tro på Jesus, och bli en del av en gemenskap där alla växer i tro och kärlek. Den längtan driver oss fortfarande vidare mot framtiden.

Vid församlingens höstkickoff samtalade vi om detta och ställde frågan: Hur ser det sammanhanget – den gemenskapen – ut där tron väcks och kärleken växer? Det rör ju vid grunden i det som är församlingens vision, kallelse och uppdrag. Och för varje ny tid måste detta bli levande i våra liv och församlingens liv.

Jag kom via sociala medier att titta på en kort inspirationsvideo med Daniel Alm där han talar om vision. Han lyfte fram tre aspekter: En församlings vision har sin grund i det Gud har gjort, gör och vill göra från skapelsen, frälsningen och till Jesu återkomst. Det andra är att visionen bygger på vad vi ser och upplever att Gud gör nu och i framtiden i och genom oss. Och till slut måste visionen alltid handla om hur vi är till för andra. (Klicka här för att läsa mer om Brofästets vision och fem G)

weselys chUnder sommaren var vår son Erik i London. Han kom då också att besöka Wesley’s Chapel (den plats som var centralpunkten i 1700-talets väckelse i England). På Instagram la han sedan ut en bild med kommentaren att det inte fanns något kors eller krucifix längst fram i kyrkan, utan tre tavlor med det dubbla kärleksbudet – ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd… Du ska älska din nästa som dig själv[1].” – på sidorna och trosbekännelsen i mitten. För John Wesley var det dubbla kärleksbudet den yttersta och viktigaste beskrivningen av vad det innebär att vara en kristen människa, att vara en sann Jesu efterföljare, och jag håller helt med honom där.

Hur är och blir vi en gemenskap där vi och andra får hjälp att göra det dubbla kärleksbudet till en verklighet i livet? Det handlar både om vad vi gör som gemenskap och vad vi gör var och en, om det inre och yttre livet. På få ställen i Bibeln beskrivs det så väl som hos profeten Mika.

Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? (Mika 6:8)

Jag tror att vi behöver hitta de enkla tydliga linjerna i vad det kristna livet och Jesusefterföljelsen handlar om. Ordet från Mikas bok hjälper oss att fokusera på tre enkla saker som alla kan göra och som vi kan gestalta tillsammans som församlingsgemenskap.

  1. Göra det rätta. Det innebär också att avslöja och vända sig bort från det som är ont, var det än visar sig och vilken skepnad det än tar och istället söka sanning, rättfärdighet och fred.
  2. Älska barmhärtighet. Det innebär att söka göra det som är gott mot alla människor och i alla sammanhang och på alla sätt man kan och förmår. Det handlar om att öppna gemenskapen för och dela livet med varandra och andra, också dem som inte kan eller har möjligheten att bjuda tillbaka, men också att lindra nöd och förmedla helande till hela människan. Att älska barmhärtighet innebär också inte minst att ta de tillfällen som ges att visa på Jesus och vägen till nytt liv i gemenskap med honom.
  3. Vandra i ödmjukhet i gemenskap med Gud. Tillsammans behöver vi hjälpas åt att hålla kärleken till Jesus brinnande. Vi kan göra det genom bön och tillbedjan i närhet och gemenskap med Gud. Vi gör det genom att läsa, samtala och undervisa Guds Ord. Vi gör det genom att mötas i församlingens gemenskap och dela bordet med varandra, både Herrens bord och varandras bord.

Jag skulle önska att det är detta vi samlas omkring under hösten och frågar oss: hur kan detta förkroppsligas i våra liv och i vår gemenskap. Här ligger en kallelse till en förnyad radikalitet: kärlek, barmhärtighet och en radikal Jesusefterföljelse mitt i vardagen.  Det sägs att Frälsningsarméns grundare en gång skickade ut följande budskap med telegram till sina medarbetare inför ett nytt års arbete: ”Others!” Det handlade om vision och fokus och om uppdrag – andra! Visionen om Brofästet måste alltid ha ett bredare och vidare fokus än bara oss själva. Hur blir det vi är och gör en angelägenhet också för andra? Vad är vår kallelse och vårt uppdrag nu och i framtiden? Jag tror att det dubbla kärleksbudet, orden från profeten Mikas bok tillsammans med Jesu sista ord till sina lärjungar: – ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar![2] – hjälper oss att hitta rätt riktning för våra liv och vår församlings uppdrag också i framtiden.

God bless, Peter Svanberg

[1] Matt 22:37, 39

[2] Matt 28:18