Välkommen till Brofästet denna höst!

I Johannesevangeliet och 1 Johannes brev finns det tre tillfällen där Gud beskrivs med ett substantiv. Vanligvis brukar vi ju beskriva saker med adjektiv, också Gud. Men vid de här tre tillfällena används inte den formen utan Johannes skriver: ”Gud är… ande, ljus och kärlek.” De där tre beskriver Gud utifrån tre olika synvinklar. De visar oss också på tre olika grunddimensioner i vårt liv tillsammans med varandra och med Gud.

tre dimenstioner

Tillbedjan

I Joh 4:24 Står det att ”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Att Gud är ande säger något om Guds natur. Gud är inte materia. Gud är ingenting vi kan skapa. Gud är ande och är närvarande överallt och hela tiden. Jesus säger att den som tillber Gud måste göra det på ett sätt som överensstämmer med hurdan Gud är. Det är tillbedjan i ande och sanning. Det handlar inte om platser och ritualer. Det handlar om hjärtat och om att i sanning ge sig själv till honom. Tillbedjan är den dimension som har riktningen uppåt.

Närvaro

Johannes skriver: ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom.” (1 Joh 1:5) Ljuset beskriver Guds karaktär. Det beskriver också hans närvaro och vad som sker när vi möter denna närvaro. Guds karaktär är helighet. Ljuset avslöjar och befriar. Johannes skriver om hur vi kan ha gemenskap med Gud och med varandra. Det kan bara ske när vi ”vandrar i ljuset” Här får vi leva i förlåtelse och försoning.

Kärlek

Det mest kända av dessa Gud är-ställen hittar vi i 1 Joh 4:8 ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” Kärlek beskriver Guds innersta väsen. Det är kärnan och drivkraften hos Gud. Gud väljer inte att älska, han älskar därför att han är kärlek.

Kärlekens riktning är utåt. Johannes skriver att vi älskar, därför att Gud först har älskat oss. Vi är alltså kanaler för Guds kärlek till den här världen. Det är därför det är så viktigt att lära känna Gud och leva i nära gemenskap med honom. Det är då som hans kärlek får möjlighet att beröra och förvandla våra och andra människors liv.

De här tre grunddimensionerna i både det kristna livet och församlingens liv kommer vi att fördjupa oss i under hösten. Välkommen till Brofästet och välkommen till en spännande höst i vår gemenskap!

God bless, Peter S

 

Du kan ladda ner höstens nyhetsbrev genom att klicka nedan!

Nyhetsbrev hösten 2018

Annonser

Ny Alpha-kurs i Brofästet

Vad är meningen med livet? Vad har kristen tro att tillföra människor idag? Visst måste det finnas något mer än det vi ser? Om du är intresserad av att utforska dessa frågor är en Alphakurs något för dig.

Höstens kurs startar med en öppen introduktionskväll onsdagen den 12 september kl 18.00.

Alpha880utandatum

För vem är Alpha?

  • För dej som har funderingar omkring meningen med livet, kristen tro eller är en sökare i största allmänhet.
  • För dej som har gått i en kyrka någon gång i livet och längtar efter att hitta tillbaka igen.
  • För dej som har barn eller tonåringar som ställer frågor om livet, döden, meningen och vad som händer sen.
  • För dej som är allmänt intresserar eller bara söker en gemenskap.
  • Egentligen för alla.

Hur går det till?

En Alphakurskväll innehåller tre delar:

  • Det börjar alltid med att man äter en enkel måltid tillsammans.
  • Sedan följer ett föredrag. Föredraget är egentligen en väldigt proffsig film på ca 25 minuter som behandlar dagens ämne.
  • Avslutningsvis samtalar deltagarna om ämnet. Och det är viktigt att poängtera att varje deltagares tankar och erfarenheter är lika viktiga i det samtalet.

Kursen består av en introduktionskväll, 10 kurskvällar och en heldag.

Kostar det något?

Alphakursen i Brofästet kostar inget. Vill du vara med och bidra med en slant för att täcka matkostnaden så är det helt frivilligt.

Hur anmäler jag mig?

Du kan gärna använda formuläret här nedan för att anmäla dig eller så skickar du ett mejl till peter.svanberg@equmeniakyrkan.se. Har du frågor får du gärna höra av dig till Peter Svanberg, 070-6006048.

 

 

 

 

 

En underbar tid

Solen och värmen fyller just nu våra sinnen efter en ovanligt varm och härlig vår. Det är som om allt kommit på en och samma gång och ändå har inte sommaren knappt börjat!

IMG_0509I Brofästet kan vi också se tillbaka på en väldigt fin vår. Framför allt har vårens Alpha-kurs varit till stor glädje. Med det nya filmmaterialet har följt spännande och god undervisning, intressanta och givande samtal och en växande och djupnande gemenskap och vänskap i gruppen. Samtidigt som Alpha-kursen mötts har en grupp från församlingen kommit till Brofästet för att bära kursen i både praktiskt tjänande och förbön. Vilken tacksamhet vi får känna i att tjäna Gud tillsammans med olika uppgifter på det här sättet.

Alpha-kursens erfarenheter av goda samtal omkring djupa och viktiga frågor har lett fram till att vi den här sommaren vill fokusera på just gemenskap och det djupa samtalet. Därför inbjuder vi under ett antal torsdagskvällar till Sommarsamtal i Brofästet. Som utgångspunkt kommer vi att använda Romarbrevets 12e kapitel. Det kommer att bjudas ett enkelt fika. Det kommer att finas en samtalsledare som har hand om kvällen. En inledande text för varje ämne kommer att finnas till hands och även publiceras via vår Facebooksida. Sen samtalar vi och avslutar med att be tillsammans. Till dessa kvällar är vem som önskar delta i samtal, gemenskap och bön välkommen. Och man behöver inte komma alla kvällar utan väljer att deltar när kalendern medger.

Vi släpper dock inte Alpha. Redan här och nu vill vi berätta att det startar en ny Alpha-kurs den 12 september. Så har vi hela sommaren på oss att samtala med människor, bjuda in till Alpha-kursen och förbereda oss för en spännande höst i Brofästet!

En söndag varje månad under sommaren kommer det också att ske någon form av gemenskapsaktivitet. Det är ju också något som kan vara ett tillfälle att bjuda med sin vänner och bekanta till gemenskapen i Brofästet!

Så vill jag önska dig en riktigt skön och underbar sommar! Vi är ju priviligierade som får bo på denna vackra sommarö! Ta vara på sommaren. Ta vara på varandra! Paulus skriver i Romarbrerevet 12 :9-10 ”Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek.”

Glad sommar!

Peter S

Sommarens program kan du ladda ner här.

 

Alphakurs i Brofästet

Vad är meningen med livet? Vad har kristen tro att tillföra människor idag? Visst måste det finnas något mer än det vi ser? Om du är intresserad av att utforska dessa frågor är en Alphakurs något för dig.

Vårens kurs startar onsdagen den 7 mars kl 18.00

Alpha880utandatum

För vem är Alpha?

  • För dej som har funderingar omkring meningen med livet, kristen tro eller är en sökare i största allmänhet.
  • För dej som har gått i en kyrka någon gång i livet och längtar efter att hitta tillbaka igen.
  • För dej som har barn eller tonåringar som ställer frågor om livet, döden, meningen och vad som händer sen.
  • För dej som är allmänt intresserar eller bara söker en gemenskap.
  • Egentligen för alla.

Hur går det till?

En Alphakurskväll innehåller tre delar:

  • Det börjar alltid med att man äter en enkel måltid tillsammans.
  • Sedan följer ett föredrag. Föredraget är egentligen en väldigt proffsig film på ca 25 minuter som behandlar dagens ämne.
  • Avslutningsvis samtalar deltagarna om ämnet. Och det är viktigt att poängtera att varje deltagares tankar och erfarenheter är lika viktiga i det samtalet.

Kursen består av en introduktionskväll, 10 kurskvällar och en heldag.

Kostar det något?

Alphakursen i Brofästet kostar inget. Vill du vara med och bidra med en slant för att täcka matkostnaden så är det helt frivilligt.

Hur anmäler jag mig?

Du kan gärna använda formuläret här nedan för att anmäla dig eller så skickar du ett mejl till peter.svanberg@equmeniakyrkan.se. Har du frågor får du gärna höra av dig till Peter Svanberg, 070-6006048.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tro – relation och förvissning

tro

Ibland känner jag mig som världens sämste på det här med tro. Missförstå mig rätt här. Jag vet och är fast övertygad om vem jag tror på och vad jag tror på. Jag tvivlar heller inte på den kristna trons sanning eller på Guds existens. Inte för en dag. Men det är bara det att ibland så känns bönesvaren, alla de där häftiga berättelserna om Guds närvaro, kraft och seger väldigt avlägsna.

Jag brukar poängtera att tro först och främst är ett verb, det är något man gör, det är något levande och verksamt i en människas liv. Tro är också i allra högsta grad ett substantiv – en verklighet, ett tillstånd, en realitet och en relation att leva i och att leva av. Så när jag bad och funderade över vad jag skulle tala om inför detta nya år – vad det är vi behöver som församling, vad jag själv behöver – hamnade jag i det som kallas för trons kapitel i Hebreerbrevet (Hebr 11). Där beskrivs vanliga människors vandring med Gud och i trons gemenskap med Gud. Och jag tror att deras erfarenhet av vad tro handlar om kan ge uppmuntran och nytt fokus till oss och hjälpa oss lyfta blicken från våra vardagliga omständigheter för att se Guds oändliga möjligheter!

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. (Hebr 11:1-3)

Kapitlet inleder med att beskriva tro som övertygelse och visshet. Och visst stämmer det – också. Men utifrån alla berättelser i Hebreerbrevet 11 om människor som levde trons liv måste man dra slutsatsen att tro först och främst är en relation. Tro beskriver den gemenskapsrelation som du och jag får ha med Gud och vad den relationen för in i våra liv. En nyckel till detta är de där orden vi ibland nästan glömmer i citatet ovan, eftersom de är insprängda mellan två så starka ord om vad tro är: Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd (v. 2). Vad innebär det? Och vilket vittnesbörd talas det om här?

Hela kapitlet beskriver olika människors vandring i tro tillsammans med Gud. Det är en gemenskap och en relation som bygger på förtroende och tillit. De litade på Gud oavsett hur saker och ting såg ut och var runt omkring dem. De var fast förankrade i att Gud förmår göra det han lovat och så höll de fast vid det. Tron var deras fasta övertygelse, deras visshet, och Gud gav dem sitt vittnesbörd; han bekände sig till deras tro och till den relation de hade med varandra.

Trons relation bygger på gemenskap med Gud. Gemenskap bygger på tillit, att lita på Gud och att han är den han säger att han är och att han kan och vill det han säger att han kan och vill. Men också att jag är den han säger att jag är – hans barn, han älskade.

Vi behöver ständigt påminna och uppmuntra varandra om detta! Gud är den han säger att han är! Gud kan det han säger att han kan! Han är undrens Gud. Han är den som ser våra liv. Han håller oss i sin hand. Han talar in i våra liv. Han leder våra liv. Han förmår förändra våra små sammanhang och spränga våra mentala begränsningar. Det finns inget så stort och så underbart att Gud inte förmår det. Hans kraft och Ande är verksam i våra liv och idag! Det var denna atmosfär av tro som ”fäderna” levde i enligt Hebreerbrevet 11. De vandrade tillsammans med Gud och inget var längre omöjligt. Denna trons atmosfär inbjuder Gud dig och mig att leva i också idag!

Tro är den gemenskap i vilken vi får gå med Gud! Allt det som trons kapitel i Hebreerbrevet berättar om sker därför att människor går tillsammans med Gud. Trots sina svagheter, sina tvivel och misslyckanden, sin synd och sina tillkortakommanden blir de levande bevis på vad det innebär att leva genom den kraft som tron ger att få se det Gud lovar och sagt bli till verklighet.

I vårt svenska språk har ordet tro ju blivit ett besvärligt ord. Istället för att beskriva något som står fast har det kommit att beskriva det som inte är riktigt säkert eller inte riktigt går att lita på. T ex: ”Stängde du av kaffet? Vet inte, jag tror det.” Eller ”tro och tro, här gäller det att vara säker. Tro får man göra i kyrkan.” Eller att tro blivit motsatsen till vetenskap och vetande.

När Hebreerbrevets författare ska beskriva tro gör han det med ord som är så långt ifrån osäkerhet han kan komma. (Och nu följer en liten lektion i nytestamentlig grekiska. Ber om ursäkt för det.) Hebreerbrevet 11:1 använder två ord för att beskriva vad tro är och vad tro åstadkommer. I Folkbibeln översätts de med övertygelse och visshet, i Bibel 2000 med grund och visshet och i 1917 års översättning med fast tillförsikt och övertygelse. På grekiska heter de här två orden hypostasis och elegchos.

Det första beskriver den tro genom vilken framtiden blir realiserad här och nu. Det vi ser i framtiden utifrån Guds löften och ord blir förverkligat i och genom tron. Det dras in i vår nuvarande verklighet. De är med och skapar grunden för våra liv. Hypostasis är ett ord som används för att beskriva en lagfart, det dokument som garanterar ägandeskapet av något. Lika säkert som att jag äger det hus jag har lagfart på, lika säkert är det att vad Gud har sagt ska bli verklighet.

Det andra ordet beskriver den tro genom vilket det som ännu är synligt blir synliggjort. Elegchos betyder bevis och används om bindande bevis i domstol. T ex ”vi har inte sett brottet i verkligheten, men alla bevis binder dig vid gärningen.” Om tro skulle man på ett motsvarande sätt kunna säga: ”vi har inte sett uppfyllelsen av Guds löften, men tron är det bevis som gör oss övertygade om att de kommer att bli verklighet”.

Detta gör att tro både är en levande relation med Gud som vi får leva i och en säkerhet och en förvissning. Tro är det sammanhang och den funktion som gör det Gud har sagt till verklighet och som gör det vi ännu inte ser synligt.

Och för att beskriva hur detta sker skriver Hebreerbrevets författare: ”Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till genom något synligt” (v. 3).Universum, i hela sin oändlighet och sin mångfald av stjärnor, planeter, galaxer och himlakroppar, har sitt ursprung i ett ord av Gud. Oavsett hur vi tänker oss att det gått till står det fast: ett ord av Gud. Och inte bara att Gud en gång satte igång allt, han uppehåller detta allt och för världen framåt för sina syften – genom sitt ord. Om nu Gud gör detta med universum och med historiens gång, skulle han inte också kunna skapa nytt i våra liv?

Guds Ord och Guds löften förmår forma nya verkligheter där vi för länge sedan slutat se några möjligheter. Det var denna tro som gjorde att alla de människor som Hebreerbrevet 11 berättar om fick Guds vittnesbörd. Trons logik handlar om att det vi idag ser inte har kommit till genom något synlig utan har sitt ursprung i Guds hjärta. Gud förmår att skapa ut ur intet. Han behöver inget råmaterial för att göra det han vill. Så är det också med hans löften i våra liv. Ut ur det vi inte ser formas nya verkligheter och livet förändras.

Tro, har vi lärt oss, är vissheten om det vi ännu inte ser, men också den kraft som kopplar ihop oss med Gud så att detta blir synligt och verkligt. Genom trons ögon och i trons gemenskap ser vi redan det Gud har lovat som om det redan har skett. Idag inbjuder Gud dig och mig till denna trons gemenskap med honom. Han inbjuder oss att gå med honom och börja ta emot hans Ord och hans löften som något han längtar efter att låta bli verklighet i ditt liv.

Predikan av Peter Svanberg i Brofästet 180114

 

Ny börjar det!

Välkommen till ett nytt år med Församlingen Brofästet!

Söndag 14 januari startar vi upp året tillsammans med en dag av bön och gemenskap inför Herrens ansikte.

Kl 13 möts vi till BÖN INFÖR DET NYA ÅRET

Kl 15 (ungefär) fikagemenskap

Kl 16 firar vi GUDSTJÄNST och delar Herrens måltid med varandra

hands%20folded%20in%20prayer-799927

 

Saliga de ödmjuka

­­­­­­­­­­­­­­­Tänk på de människor i din omgivning eller i vår värld som du kan beteckna som ödmjuka människor. Vad är deras hemlighet? Har de alltid varit sådana? Vad är det för berättelse och livserfarenhet som format dem? I Mika 6:8 talas det om att ”vandra ödmjukt med din Gud.” Vandringen är viktig. Processen är viktig. Det sker något i mötet och gemenskapen med Gud.

1 Mosebok berättar om Jakob – Abrahams sonson. Och vad kan man säga om honom annat än att han hade ett enastående självförtroende och en fantastisk förmåga att ta sig fram i livet. Hans livsberättelse är också en berättelse om lögner, svek och högmod. Det är hur han lurade till sig förstfödslorätten. Det är hur han lurades av Laban. Det är Rakel och Lea. Det är hur han berikade sig genom sin svärfars boskapshjordar. Men allt verkar ändå gå Jakob väl tills en dag livet kommer ifatt honom. Scenen är den att följande dag ska han möta sin bror Esau, honom som han lurat på faderns välsignelse, och Jakob är rädd. Ensam vid floden Jabbok brottas han hela natten med en okänd man.

jacob-angel1När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.”  När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. (1 Mos 32:25-31)

Mötet med Gud förändrar oss. Det sätter spår. Det satte stora spår i Jakobs liv. Han fick ett nytt namn. Men han var också märkt av mötet, ödmjukad. Resten av sitt liv påmindes han av varje steg han tog om Guds storhet och nåd. Att vandra ödmjukt med Gud innebär andligt sätt att ”halta på höften”. Det innebär att vara medveten om att inte bara mina naturliga gåvor kommer från Gud, utan att jag också ständigt är föremål för hans oförtjänta godhet och nåd. Jag tillhör inte längre mig själv. Jag är helt och hållet hans. Och jag böjer mina knän i ödmjukhet infor honom.

Det är den insikten Jesus talar om i saligprisningarna. Det börjar med insikten om sin egen andliga fattigdom. ”Saliga är de som är fattiga i anden,” säger han. (Matt 5:3) Det handlar om de människor som bär med sig insikten att de inte har något att komma med inför Gud och att allt är nåd och en gåva utifrån hans gränslösa kärlek. Så fortsätter Jesus – och jag tror han överraskar alla som lyssnar: ”för dem tillhör himmelriket.” Dem tillhör det område där Guds vilja sker, där Guds kraft och makt är påtaglig och närvarande och där hans namn äras och upphöjs. Och som Jesus har lärt oss så handlar detta inte bara om den himmelska världen utan i lika hög grad om vår fysiska, jordiska värld: ”på jorden, som i himlen.” (Matt 6:10) Andlig fattigdom leder till den ödmjuka och överlåtna tro som förlöser Guds rikedomar och kraft här på jorden!

Ödmjukhet handlar också om karaktär och är något som den helige Ande formar i en mäniskas inre. Den är ett uttryck för Andens frukt i en människas liv – ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning” (Gal 5:22) – och den kännetecknas av en stark gudsmedvetenhet.

Gud längtar efter människor som vandrar ödmjukt inför och i gemenskap med honom. De ödmjuka har sällan fokus på sig själva, varken på sina brister eller förtjänster. De ödmjukas fokus är på Gud. Det är därför Jesus också kan säga i saligprisningarna: ”Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.” (Matt 5:5) Gud anförtror sina skatter till människor som vandrar i ödmjuk gemenskap med honom. De ska få ärva jorden. Det är vad Gud vill göra med oss! Det är inte de som i världens ögon är mäktigast, mest framgångsrika och hyllas av massorna som ska stå som segrare till slut! Nej, det är de som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. De som, likt Jesus, vandrar i gemenskap med Fadern och som känner hans hjärta.

Så kommer vi tillbaka till orden i Mikas bok. Det finns en gudomlig längtan i de orden. Det finns också en underbar inbjudan i de orden. Gud längtar efter och söker efter människor som vill ”vandra i ödmjukhet med sin Gud.” Att ”vandra… med” beskriver relation, förtrolighet, närhet och gemenskap. Gud vill ha gemenskap med dig och mig för att han älskar oss och han längtar efter att fylla våra livs tomhet med hela den himmelska världens alla rikedomar och välsignelser. Det är därför han söker efter människor som kommer ödmjukt, fattiga och tomma i sig själva. Det handlar helt enkelt om att ju mindre av eget bråte som är i vägen, ju mer kan Gud fylla oss med sina välsignelser. Och ju mer han får fylla på, desto starkare blir flödet och närvaron av hans helige Ande i ditt liv. För det finns en stark koppling mellan ödmjukhet, fördjupad gemensakap med Gud och mer kraft genom den helige Ande i en människas liv. Och Gud längtar efter att få fylla dig så att det flödar över med sin Ande, sin kärlek, sin närvaro och sin kraft.